Måndagen började med att vakna och behöva oroa sig för han som inte kom. Men sömnen blev överväldigande efter en hel helg med Reikikurs. Somnade och vaknade av en liten fyraåring som tassade nedför trappan. Mamma sa hon, jag har kissat ner mig. Så hon hoppade in i duschen medan jag försökte vakna till. Oron i magen låg som en liten klump men jag försökte att ignorera den. Inte tänka på det för då kommer magkatarren som ett brev på posten. Jag balanserar på en tunn tråd just nu. Minsta lilla gör att allt blossar upp och jag måste börja om med Rennie igen. Jag vill inte. Jag vill ha en mage som är problemfri och utan för mycket magsyra. Så jag mediterar och försöker ändra tankesätt. I alla fall så tog jag mig tillslut upp ur sängen och fyraåringen hade torkat sig själv och stod nu och kammade håret. Jag förundras varje dag hur stor hon har blivit och en liten sorg kan ibland infinna sig att jag inte behövs lika mycket. Själv tog jag en varm dusch medan hon glatt gick upp för att väcka storasyster. Medan jag torkade mig kom han som jobbat hela natten och tydligen överlevt trots mina mardrömmar. Jag gav honom en blöt och hård kram medan han kraschade i sängen. Fyraåringen började rala om att hon inte alls skulle ha på sig klänningen som hon hade igår. Jag sa att du får inte byta kläder varje dag om de inte är smutsiga och vi åker inte förrän du har tagit på dig klänningen. Då börjar sexåringen yla att vi kommer inte hinna på skolan och att hon aldrig mer får träffa sina kompisar. Jag säger lugnande att om det blir så hoppar hon på bussen här hemma. Den trötte men levande zombien pussar mig och åker hem för att äntligen få sova. Fyraåringen hoppar i klänningen med en rasande fart, mest troligt för att ingen orkar lyssna på sexåringens skrikande om att hon aldrig mer få gå skola. Dock byts byxorna ut mot ett par med hjärtan och jag håller tyst. Vi packar frukt i den rosa väskan. Min blir fylld med en matlåda med kyckling tillagad av kocken på berget, en macka till frukost eftersom jag av förklariga skäl aldrig hinner äta hemma samt näsdukar och nezeril för förkylningen som förstörde lite av upplevelsen av Reikihelgen. Vi packar in oss och är i god tid till dagis. Efter lite puss och kram så är jag på väg till jobbet igen för en spännande arbetsvecka. Tydligen har kocken på berget även öppet i afton så middagen är säkrad.

Man måste börja veckan med ett leende. Så här får ni denna bild, stulen från internet och allt.