Svettig vaknar jag upp ur ännu en mardröm. De rider mig. Överlappar varandra. Jag vet inte vad som är verklighet eller dröm då jag kravlar mig ur sängen. Det kan bero på den flashback jag fick av vårens utmattningsdepression. Det kan även bero på paniken att snart börja om på ett jobb jag inte alls vill tillbaka till. Så hur ska jag hantera det? Ärligt talat så vet jag inte. Precis som med det mesta i livet måste jag stå här och nu. Titta ut över sjön som går vit. Äta frukosten. Känna in kroppens signaler. Glömma morgondagen för att sitta stilla på altanen och läsa sagan om is och eld. Planer får sättas igång när jag väl landar hemma. Inte ute i vildmarken. Inte samtidigt som andra trådar ska klippas av. Så jag tar ett djupt andetag. Tar tag i boken för att ännu en gång sjunka in i västeros intriger.

En blogg till. Varför inte. Jag verkar inte kunna vara utan skrivandet någon längre tid. Det sliter och drar i mina fingrar. Orden samlas på en hög och hotar att spränga mitt huvud. Så en blogg blev det. Förväntar ni er utelämnanden? Glöm det. Seriösa inlägg? Glöm det. Välskrivna inlägg? Jag ska göra mitt bästa. Massa bilder? Tanken var så. Jag kommer att skriva om det som dyker upp i tanken och det jag finner roande. Finner ni det tråkigt kan jag tipsa er om att googla något ni finner mer amuserande. Stavfel ber jag om ursäkt för, mobilen lyder mig inte alltid.
Börjar men lite bilder från det ställe jag just nu har strandat på.