Svettig vaknar jag upp ur ännu en mardröm. De rider mig. Överlappar varandra. Jag vet inte vad som är verklighet eller dröm då jag kravlar mig ur sängen. Det kan bero på den flashback jag fick av vårens utmattningsdepression. Det kan även bero på paniken att snart börja om på ett jobb jag inte alls vill tillbaka till. Så hur ska jag hantera det? Ärligt talat så vet jag inte. Precis som med det mesta i livet måste jag stå här och nu. Titta ut över sjön som går vit. Äta frukosten. Känna in kroppens signaler. Glömma morgondagen för att sitta stilla på altanen och läsa sagan om is och eld. Planer får sättas igång när jag väl landar hemma. Inte ute i vildmarken. Inte samtidigt som andra trådar ska klippas av. Så jag tar ett djupt andetag. Tar tag i boken för att ännu en gång sjunka in i västeros intriger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så detta år hade jag bestämt mig för att ta  hösten med ro. Inte känna att livet är över bara för att de gula löven börjar dyka upp. De blir ju knappast mindre och sommaren kommer inte tillbaka förrän allt har dött och återuppstått igen. Så jag tänkt...

Måndagen började med att vakna och behöva oroa sig för han som inte kom. Men sömnen blev överväldigande efter en hel helg med Reikikurs. Somnade och vaknade av en liten fyraåring som tassade nedför trappan. Mamma sa hon, jag har kissat ner mig. Så ho...

En blogg till. Varför inte. Jag verkar inte kunna vara utan skrivandet någon längre tid. Det sliter och drar i mina fingrar. Orden samlas på en hög och hotar att spränga mitt huvud. Så en blogg blev det. Förväntar ni er utelämnanden? Glöm det. Seriös...