Så detta år hade jag bestämt mig för att ta  hösten med ro. Inte känna att livet är över bara för att de gula löven börjar dyka upp. De blir ju knappast mindre och sommaren kommer inte tillbaka förrän allt har dött och återuppstått igen. Så jag tänkte gilla läget. Men jag har svårt för att komma in i tänkte att man inte bara kan gå ut i BH och trosor utan måste pälsa på sig för att hämsta den där ansjovisburken som man glömde i bilen. Jag glädjs inte alls åt de sprakande färgerna som brinner i rött guld och orange. Jag är inte alls vidare lycklig över dimman som ligger tät varje morgon eller de där faaaantastiska höstafnarna där solen lyser som gudl medan man fryser häcken av sig. Min kära Reikimästare sa att det inte alls var någon bra idé att avsky en årstid. Möjligen sant. Men hösten är verkligen inget att hurra för. Jag försöker inte ens låta trallandes glad då jag pratar om att packa ihop vattenslagnen, stöka ur växthuset eller frysa halv ihjäl då jag sätter mig i bilen på morgonen. Hela mitt västen stretar emot och försöker att låtsas att det fortfarandeär sommar. Så jag klär mig för kallt vilket bara spär på irritationen och jag glömmer handskar till barnen, för det är väl ändå tillräckligt varmt ännu? Jag låtsas att det inte alls börjar varja dags för motorvärmare eller täckbyxor. Jag är så duktig på att ignorera att jag oftast är för sen att köpa vinerkläder. Alla andra människor som lever i denna värld och är realistiska köpte deras Reima overaller till barnen redan i augusti. Jag börjar kika lite försynt i oktober eller då första snön har kommit och jag får lite lätt panik. Ja just ja säger min ignoranta hjärna, det är kanske vinter snart. Så varje glatt, guuud hösten är så mysig bemöts med ett javisst, jag älskar att känna lutken av mina egna fjärtar där jag ligger under täcket och dör lite lätt. Jag säger nästan som den där dåliga låten, Wake me up when its all over.

I alla fall ska vi ta en tripp till Gävle i helgen. Barnen ser fram emot få åka tåg och jag ser mest fram emot IKEA. Har jag råd och vi får plats i bilen så ska jag köpa ett nytt TV-bord och möblera om vardagsrummet. Jag längtar! Just nu är kaoset en ständig följeslagare här hemma men jag orkar inte när jag vet att jag ändå ska riva upp allt och göra om och göra rätt. Tågresor i sig brukar kunna vara ett trevligt inslag om inte annat för att sällskapet i sig är utomordentligt utsökt.

Måste rekommendera min arbetskamrats Andreas band som nyss släppt en skiva. De är ordentligt bra och från den nobla orten Boliden. Lyssna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måndagen började med att vakna och behöva oroa sig för han som inte kom. Men sömnen blev överväldigande efter en hel helg med Reikikurs. Somnade och vaknade av en liten fyraåring som tassade nedför trappan. Mamma sa hon, jag har kissat ner mig. Så ho...

Svettig vaknar jag upp ur ännu en mardröm. De rider mig. Överlappar varandra. Jag vet inte vad som är verklighet eller dröm då jag kravlar mig ur sängen. Det kan bero på den flashback jag fick av vårens utmattningsdepression. Det kan även bero på pan...

En blogg till. Varför inte. Jag verkar inte kunna vara utan skrivandet någon längre tid. Det sliter och drar i mina fingrar. Orden samlas på en hög och hotar att spränga mitt huvud. Så en blogg blev det. Förväntar ni er utelämnanden? Glöm det. Seriös...